Från besvikelse till ny hypotes – därför är litium fortfarande intressant vid Alzheimer

Tidslinjen i ett nötskal

Augusti 2025

Harvard/Nature: litiumbrist identifieras som en möjlig tidig mekanism bakom Alzheimer och litiumorotat reverserar sjukdomstecken hos möss.

Mars 2026

LATTICE publiceras i JAMMA. Litiumkarbonat visar god säkerhet men missar sina primära effektmått. Många uppfattar detta som en rejäl besvikelse.

LiO-AD registreras vid Johns Hopkins. Här testas för första gången Harvardgruppens hypotes om litiumorotat hos patienter med biomarkörbekräftad tidig Alzheimer.

Det som gör situationen ovanlig är att det bara gick ungefär sju månader mellan Nature-artikeln och starten av den första kliniska litiumorotatstudien. Inom Alzheimerforskning är det ett mycket snabbt förlopp och tyder på att Nature-resultaten väckte betydande intresse trots det negativa resultatet för LATTICE.

Naturestudien som startade hoppet om litium

För att ta det från början. Bakgrunden till det stora intresset för litium just nu är alltså den uppmärksammade artikeln i tidskriften Nature i slutet av 2025 (och som jag refererat på denna sajt).

I studien analyserade forskare från Harvard hjärnvävnad från personer med mild kognitiv svikt och Alzheimer. De undersökte 27 olika metaller och spårämnen. Bara ett ämne visade en konsekvent brist i de hjärnområden som drabbats av sjukdomen: litium.

Man formulerade därefter en hypotes. Amyloidplack skulle kunna fungera som en slags litiumfälla. Om litium fastnar i placken så blir det inte så mycket över för nervcellerna. Resultatet skulle kunna bli en lokal litiumbrist i hjärnan, vilket i sin tur kan påverka inflammation, tau-patologi, synapsernas funktion och nervcellernas överlevnad.