Läkemedel
Om Trump får Alzheimer – då räcker inte donepezil
Artikel nr 35 · 24 juni 2026 · Uppdaterad 20 september 2026 ·
Efter en alzheimerdiagnos får en patient Donepecil och kanske rådet att leva sunt. Men om en amerikansk president diagnostiserades med samma sjukdom skulle vården sannolikt bli betydligt mer offensiv. Frågan är inte bara vilka läkemedel som är godkända – utan hur långt desperata läkare med nästan obegränsade resurser skulle vara beredda att gå. Och vad kan vi andra lära?
Om Trump fick Alzheimer – skulle världens mäktigaste patient behandlas annorlunda?
Som en vanlig patient möts man av en sjukvård som inte kan göra mer än att försöka lindra symtomen. Det beror inte på bristande vilja hos enskilda läkare utan på att dagens behandlingsalternativ är få och deras effekter begränsade. När nyttan är osäker blir det svårt för ett hårt pressat sjukvårdssystem att motivera kostsamma och tidskrävande insatser.
Det finns fortfarande inget läkemedel som kan bota Alzheimer. Men att sjukdomen ännu inte kan botas är inte detsamma som att man måste ge upp försöken att bromsa den.
Ett tankeexperiment
Det finns inget som tyder på att Donald Trump har Alzheimers sjukdom. Men just därför är han ett intressant tankeexperiment.
Anta att USA:s president – med tillgång till kärnvapenkoder och ett avgörande inflytande över världspolitiken – plötsligt diagnostiserades med tidig Alzheimer. Hans läkare skulle då inte bara bära ansvar för en enskild patient. De skulle också bära ett ansvar för världens säkerhet.
Skulle de nöja sig med dagens standardbehandling?
Jag tror inte det.
Målet skulle sannolikt bli att vinna varje möjlig månad med bibehållet omdöme, minne och beslutsförmåga. I ett sådant läge blir även beslutet att avstå från en potentiellt lovande behandling ett aktivt medicinskt beslut. Försiktighet har också ett pris.
En offensiv kombinationsstrategi
