Behandling
Jag har Alzheimer – därför mäter jag mitt blodsocker
Artikel nr 33 · 12 juni 2026 · Uppdaterad 20 september 2026 ·
När man får en Alzheimerdiagnos så är vårdens svar att ge patienten en symtomlindrande medicin. Det är allt. Men kost och livsstil kan sannolikt verkligen dämpa sjukdomens utveckling, men här lämnas patienten att själv utforska vad som är rimligt och möjligt. Denna artikel är reviderad den 16 juni.
Kunskapsläget är fortfarande osäkert. Samtidigt finns det mycket som talar för att motion, sömn, social aktivitet, kognitiv stimulans och kost kan ha betydelse för hur man lever med sjukdomen.
Forskare har länge känt till att hjärnan vid Alzheimer gradvis får svårare att använda glukos. Det har gjort mig intresserad av hjärnans energiförsörjning och använder till och från en blodsockersensor (CGM) på armen trots att jag inte har diabetes.
Hjärnan svälter – trots att det finns energi i blodet
Vid Alzheimer förlorar alltså hjärnan gradvis en del av sin förmåga att använda glukos, vilket innebär att energin inte omsätts lika effektivt som tidigare.
Kroppen kan vara välnärd. Blodsockret kan vara normalt. Ändå kan hjärnan befinna sig i ett slags energibrist.
Undvika blodsockertoppar
Kraftiga glukosstegringar kan över tid bidra till insulinresistens. Höga nivåer kan också öka inflammationen, som är en viktig del i sjukdomsprocessen. Härtill kommer oxidativ stress som kan skada nervceller.
En stabil energiförsörjning kan då vara gynnsam för en hjärna som redan har svårt att tillgodogöra sig energi.
Därför använder jag en blodsockersensor
Jag använder Abbotts FreeStyle Libre 3 – en CGM-sensor som sitter på överkroppen och skickar glukosvärden till min mobil dygnet runt. Sensorn är aktiv i 14 dagar och kostar 1.700 SEK. Som det ser ut nu så använder jag en sådan kanske en gång var annan månad. Mer behövs inte för att jag skall få tillräckligt med data till mitt protokoll över utfallet vid olika maträtter.
