Lecanemab och Donanemab är de första behandlingar som faktiskt påverkar sjukdomen genom att bromsa utvecklingen – men bara i begränsad utsträckning. De botar inte sjukdomen.

Och de är mycket dyra.

Svårt läge

Läkemedelsverket har gett grönt ljus för säkerheten för båda medicinerna men begränsat användningen till sjukhusspecialister. Socialstyrelsen arbetar febrilt med att uppdatera de nationella riktlinjerna för att definiera vilka patienter som ska prioriteras.

För Leqembi konstaterar Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) i sin analys för att det finns en "mycket hög osäkerhet" i underlaget. Det är svårt att beräkna exakt hur stor nyttan är på lång sikt och om det är värt det höga priset. TLV har lämnat över sin analys till regionernas beslutsorgan (NT-rådet) och föreår att man avvaktar till dess priset och finansieringen är löst.

För Donanemab (Kisunla) – pågår vid TLV den hälsoekonomiska bedömningen.

Dyra läkemedel måttlig effekt

För båda medlen är effekten måttlig och behandlingen riskfylld. Förhandlingar pågår med läkemedelsföretagen om priset.

Under tiden hörs förslag om kompromiss. Inför behandlingarna - men bara för en mycket begränsad grupp patienter. Kanske vid några få universitetssjukhus. Kanske under beteckningen uppföljning eller forskning.

Lotteri utan transparens

Jag menar att om en behandling anses medicinskt motiverad ska den erbjudas alla patienter i gruppen. Offentlig sjukvård bygger på principen om lika tillgång till vård efter behov.

Att införa behandlingen i liten skala innebär att tillgången inte avgörs utifrån socialstyrelsens regler utan stället avgörs av geografi, kontakter eller slump. Den som råkar bo nära rätt klinik får behandling. Andra får det inte.

Erbjudas till alla

Antingen beslutar samhället att läkemedlen är värda kostnaden. Då ska de erbjudas alla patienter för vilka behandlingen är medicinskt motiverad.

Eller så beslutar man att kostnaden är för hög i relation till effekten. Då ska de inte alls användas i offentlig sjukvård.

Ingen lösning

Jag lever med Alzheimers sjukdom. För mig är tiden avgörande. De nya läkemedlen kan bara användas tidigt i sjukdomsförloppet.

Varje månad, varje år av myndigheternas tvekan innebär risk fört att den punkt passeras för mig där behandlingen överhuvudtaget kan ha effekt.

Jag behöver bara ett tydligt besked.

Medicin till alla.

Eller till ingen.